In i utanförskapet

”Bryt utanförskapet!” var en av alliansens viktigaste paroller i förra valet. Där och då introducerades ett politiskt begrepp, starkt kopplat till klass och etnicitet. Samtidigt som berörda myndigheter kritiserar ”utanförskapet” har socialdemokratin tagit över ordet.

Lanseringen av begreppet ”utanförskapet” i kombination med den borgerliga alliansens analys av arbetsmarknadspolitiken var en viktig anledning till att alliansen vann valet 2006. Under definitionen har alliansen fört samman en mängd grupper av människor med ett enda gemensamt: deras inkomst är beroende av samhällets välfärdssystem. Innan ”utanförskapet” kan brytas, måste det således först introduceras, definieras och spridas. Allt tyder på att alliansen har lyckats med just det. Nu, snart tre år efter valrörelsen 2006, är det ett vedertaget medialt och politiskt begrepp.

Som ett led i detta har Folkpartiet definierat vissa områden som ”utanförskapsområden”. Där har man valt att inkludera fler faktorer än huruvida människor kan försörja sig själva. För att ett område ska klassas som ett ”utanförskapsområde” ska sysselsättningen ligga under 60 procent för personer mellan 20 och 64 år, och skolresultaten alternativt valdeltagandet under 70 procent.

I en debattartikel i Dagens Nyheter (8/7 2009), skriver Nyamko Sabuni att det fanns inte mindre än 156 sådana områden när allianspartierna tog över makten. Värst drabbade är, enligt artikeln, Botkyrka, Landskrona och Malmö – alla områden kända för att ha en hög del invånare med utländsk bakgrund. I artikeln blandas begreppen ”utanförskap” och integrationspolitik ihop. Detsamma gäller för Folkpartiets rapport Utanförskapets karta från 2008, som handlar om ”utanförskapsområden”. Där konstateras att ”detta sociala utanförskap under perioden 2004–2006 fick en allt starkare etnisk dimension […].” Med andra ord blir det här tydligt hur Folkpartiet kopplar ihop ”utanförskapet” med etnicitet.

Allianspartiernas officiella beräkningar på ”utanförskapet” inkluderar personer som står utanför arbetsmarknaden eller arbetar mindre än vad de vill och kan. Det handlar om människor som får ersättningar för arbetslöshet, sjukskrivning, förtidspensionering och arbetsmarknadsåtgärder, samt de som har beviljats försörjningsstöd från kommunen.

Socialdemokraterna använde sig tidigare av begreppet ”öppen arbetslöshet” i sammanhanget. Men det inkluderar inte grupper som exempelvis förtidspensionerade och heltidsstuderande som söker jobb. Li Jansson, arbetsmarknadspolitisk handläggare på moderata riksdagskansliet, menar att det måttet därför inte speglar verkligheten; där många fler inte arbetar än vad som syns i statistiken.

– Ordet utanförskap förmedlar också en känsla av vad det innebär att inte ha ett arbete, och illustrerar att vi ser en djupare problembild med att inte arbeta än vad ordet ”arbetslös” förmedlar, säger hon.

Frågan är om känslan av att inte ha ett arbete verkligen är densamma som känslan av att vara utanför hela samhället. Li Jansson säger att även om en person i övrigt har en bra samhällskontakt, är det mycket som kommer med att ha ett arbete.

– När man precis har blivit arbetslös är känslan sannolikt mindre, men om det går vecka på vecka när marginalerna krymper, man inte har en arbetsplats att gå till och om man ser jobb passera förbi så ökar känslan av att inte vara med på tåget. Om veckorna blir till månader och år, blir känslan av att vara utanför arbetsgemenskapen naturligtvis djupare.

En person som saknar arbete, är alltså inte längre bara arbetslös. Plötsligt har hon eller han också frikopplats från hela samhällsgemenskapen.

Enligt regeringens senaste siffror, befinner sig 802 000 personer i ett ”utanförskap”. Statistiska Centralbyrån (SCB) förser regeringen med siffror på hur många som står utanför arbetsmarknaden enligt ett system med så kallade helårspersoner. Alla de dagar som folk i Sverige får sociala ersättningar och bidrag som a-kassa, försörjningsstöd och sjukpenning under ett år räknas samman. Om två personer är arbetslösa och går på a-kassa ett halvår var, läggs deras tid med a-kassa ihop. I statistiken blir de en helårsperson.

SCB räknar samman alla helårspersoner som uppbär de olika ersättningarna, och får fram statistik till regeringen på hur många som står utanför arbetsmarknaden eller arbetar för lite. Det är först i regeringens egna rapporter som helårspersonerna blir till siffror på utanförskap – som i sin tur förmedlas i nyhetsrapporteringen.

– Att det rapporteras som utanförskap är inget vi vill stå för. Det får stå för regeringen om de anser att detta är att leva i utanförskap, säger Annica Wallerå på SCB.

Eftersom siffrorna på ”utanförskapet” inkluderar alla som har tillgång till något av trygghetssystemen, skulle man lika gärna kunna säga att detta är siffror på ett ”innanförskap”. Det menar Bo Jangenäs och Levi Svenningsson, som har författat Innanför ”utanförskapet”, en rapport från Arbetarrörelsens tankesmedja som kom förra året. Författarna menar att det ”utanförskap” alliansen talar om, i själva verket är det ”innanförskap” som välfärdssamhället – med solidariskt finansierade trygghetssystem – ska vara när människor av olika anledningar inte kan försörja sig genom arbete.

I rapporten kallas också regeringens sätt att räkna på ”utanförskapet” som ”statistikmissbruk”. Detta eftersom SCB:s sätt att räkna på helårsekvivalenter enligt författarna bara är avsett att mäta hur stor del av den potentiella arbetskraften som under ett år inte kan utnyttjas på grund av arbete eller sjukdom. Räknesättet har däremot, enligt Jangenäs och Svenningsson, aldrig varit avsett att mäta antalet människor som är utanför arbetsmarknaden under en längre tid. De riktar också kritik mot att beräkningarna med helårsekvivalenter innefattar personer som arbetat större delen av ett år men varit sjukskrivna en kort tid, såväl som personer som varit arbetslösa en period men nu åter är i arbete.

Även Riksrevisionen kritiserar regeringens mått på ”utanförskapet” på ett par liknande punkter. I en rapport från slutet av förra året slår man fast att regeringens mått på utanförskap är för otydligt definierat. Även målet för sysselsättningspolitiken är oklart. Riksrevisionen uppmanar regeringen att precisera ordet utanförskap såväl som målet med sysselsättningspolitiken. Det skriver tidningen Riksdag och Departement i en artikel från december 2008. Riksrevisionen menar att när man räknar med helårsekvivalenter på alla som uppbär olika typer av sociala ersättningar, missar man människor med svag ställning på arbetsmarknaden som inte har rätt till ersättningar som a-kassa eller sjukpenning. Samtidigt inkluderar man dem med stark ställning, som korttidsarbetslösa och korttidssjukskrivna. Och det, menar Riksrevisionen, är inte rättvisande.

Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Södertörns högskola, menar att den politiska debatten har förändrats i och med att ordet slog igenom. Det har helt enkelt lyft bort många sociala frågor ur den politiska debatten.

– Nu talar man om utanförskap i stället för enskilda samhällsproblem. Visst finns det en poäng med att ha ett samlingsbegrepp, men begreppet måste utvärderas i förhållande till syftet som bör vara att lösa de olika samhällsproblemen. Jag är ännu inte övertygad om att det har fyllt det syftet, säger hon.

Ordet utanförskap medför per automatik också att det finns ett innanförskap. Det resulterar i en uppdelning av människor i ”vi och dom”.

– Det är aldrig den som uttalar sig om utanförskapet som är utanför. Man talar utifrån en innanförposition, säger Marie Demker.

Trots att alliansen och Socialdemokraterna räknar arbetslöshet på olika sätt, har Socialdemokraterna börjat ta till sig utanförskapet i sin retorik – om än på lite andra sätt än allianspartierna. Carina Persson, kommunikationschef för Socialdemokraterna, medger att de har varit med och bidragit till spridningen av ordet. Enligt henne beror det till stor del på att begreppet ”utanförskap” handlar om Socialdemokraternas hjärtefråga. Det har dessutom hårdlanserats, och tagits upp av alla som följer samhällsdebatten.

– Då är det inte särskilt konstigt att vi också börjar använda ordet. Vi blir också provocerade av att anklagas för att vara skälet till detta samhällsproblem, när det är grundläggande i våra värderingar att stå för motsatsen. Enligt henne var spridningen av begreppet ”utanförskap” en viktig del av förutsättningarna till att Socialdemokraterna förlorade valet. Spridningen har inte bara lett till att socialdemokrater använder ordet, utan också resulterat i att det betraktas som en vedertagen sanning att det går att klumpa ihop begrepp på det här sättet. Det är problematiskt, menar Carina Persson, eftersom det inbegriper frågor som inte går att lösa på ett och samma sätt.

Dagens betydelse av ”utanförskap” må vara ny, men ordet har en något problemtyngd historia. Enligt Arne Ek, fil. dr. i sociologi vid Södertörns högskola, användes begreppet på 1980-talet och framåt främst i politiska diskussioner om demokrati och delaktighet. Då talade man om att människor kunde befinna sig i ett utanförskap i politisk bemärkelse. Det handlade om en oro för minskat valdeltagande och människors minskade delaktighet i partipolitiken, berättar han.

– Man kan säga att när ordet började användas mycket akademiskt, var det i diskussionen om sänkt valdeltagande och den formen av utanförskap. Det har ju inte ett dugg med försörjningsstöd att göra, däremot en form av apati. Arne Ek tror att alliansens syfte med att välja just ”utanförskap” som benämning på människor som inte arbetar, var att bygga vidare på det tidigare utanförskapsbegreppet.

– Då kunde man exploatera begreppet utanförskap som argument mot den – enligt alliansen – maktfullkomliga och statssocialistiska staten, som inte var intresserad av att människor var med utan ville ordna allting ovanifrån, säger Arne Ek.

Ordet är också kopplat till andra begrepp som segregation och klass. En person som befinner sig i utanförskap är i ordets traditionella bemärkelse en ickevästerländsk invandrare från arbetarklassen, med låg inkomst eller socialbidrag. Det berättar Merja Ellefson, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap vid Stockholms universitet.

– Det är så man uppfattar ordet, det är kopplat till social klass och etnicitet.

Nu verkar det pågå en omdefiniering av ordet från en politisk synvinkel där den nya betydelsen inte riktigt har satt sig, menar Merja Ellefson. Eftersom det saknas en officiell definition på den nya betydelsen, kan den leda till felkopplingar. Konsekvensen kan bli att folk uppfattar ordet utanförskap i medierna som socialt utanförskap – medan statistiken bara mäter hur många som står utanför arbetsmarknaden, berättar hon.

– Alliansen verkar vilja dra nytta av gamla associationer till utanförskap och överföra dem på arbetslöshet. Men att man är utanför arbetsmarknaden betyder inte automatiskt att man står utanför hela samhället, säger Merja Ellefson.

I alliansens språkbruk beskrivs människor som en del av en gemenskap när de arbetar, men utanför när de går på a-kassa. Problemet är att ordet utanförskap inte bara förmedlar den ”känsla” det innebär att vara arbetslös. Ordet, som det har lanserats av alliansen, bidrar också till att skapa och befästa en föreställning om vad det innebär att vara arbetslös, och vilken ”känsla” som ska förknippas med det. Detta eftersom språket aldrig bara är en objektiv beskrivning av verkligheten, utan i stället är en del av den process som formar vår bild av densamma.

När alliansen placerar in alla arbetslösa och sjukpensionerade under termen ”utanförskap”, bidrar de alltså till skapandet av en bild av dem som marginaliserade, politiskt apatiska, passiva och utanför samhällsgemenskapen. Med andra ord verkar det som att de gamla betydelserna av utanförskap sipprar in i den nya. Alliansen har heller inte lyckats bryta det ”utanförskap” de talade om i valrörelsen. I stället har de skapat det – i språklig bemärkelse. ‹‹

Leila Zoubir studerar Journalistisk Produktion på JMK i Stockholm.