Vem är upphovsrätten till för och vad har musikindustrin gjort för att värna den? För upphovsmän som verkligen vill hävda rätten till sina verk är branschorganisationernas brister ett större problem än fildelning.

Med anledning av Pirate Bay, Ipred, fildelning och alla fina ord om upphovsrätt; finns det någon upphovsrätt och i sådana fall för vem?

Fildelningen som under några år varit en fantastisk källa till inspiration och eget skapande genom tillgängliggörande av information som tidigare varit förbehållen bemedlade – och plötsligt blivit åtkomlig för envar med dator och uppkoppling – ska tas ifrån oss!

De som nu slår sig för bröstet och hävdar upphovsrättens lov i debatten är organisationer och konglomerat som endast har sin egen existens för ögat, inte upphovsmannens. De få upphovsmän som uttalar sig, är sådana som är synonyma med dessa företag och fungerar närmast som deras skyltdockor och alibin. Man kan inte låta bli att förvånas över bristen på förståelse för dem som står under dessa tomma skyltdockor i näringskedjan.

I Sverige finns för en upphovsman ingen upphovsrätt utanför Norden. Upphovsmännens organisation STIM (Sveriges Tonsättares Internationella Musikbyrå), hävdar i introduktionen till nya medlemmar att om du registrerar ditt verk hos dem är verket skyddat i Sverige och indirekt internationellt genom STIM:s systerorganisationer i hela världen. Men nu visar det sig att en STIM-ansluten kompositör inte har något skydd i USA trots att han registrerar alla sina verk hos STIM. Detta har jag själv just blivit medveten om efter att varit verksam och ansluten kompositör i 23 år och levt i villfarelsen att det skulle vara som STIM lovar.

2004 blev jag kontaktad av ett amerikanskt företag, xxx, i Hollywood. De var intresserade av mina kompositioner och begärde in demomaterial för att kunna visa potentiella kunder vad jag kunde leverera. Jag skickade dem en lunta. Inget avtal kom till stånd. I trygg vetskap om mitt globala skydd genom STIM tänkte jag inte mer på det förrän fyra år senare när en kamrat berättade att verken fanns till försäljning och avlyssning på zzzz.com. Jag kunde logga in och köpa ledmotivet till ”Farmen” för 89 dollar (”Expedition Robinson” kostade något mer). Jag gjorde en utskrift på mina titlar (260 stycken!), alla listade som Jon Rekdals verk registrerade hos STIM, sedan ringde jag till STIM för att be dem inkassera pengar hos zzzz.com.

STIM förklarade att de inte har några jurister, att de numera bara är ett ”collecting society” och att de inte har tid att bevaka enskilda medlemmars intressen. Jag häpnade över svaret och tog kontakt med ASCAP (STIM:s motsvarighet i USA) som gav mig samma svar men försåg mig med ett nummer till några advokater som skulle kunna ställa upp gratis. Jag gick sedan till amerikanska musikerförbundet, de hade för mycket att göra men erbjöd sig att ringa xxx och fråga vad som hänt. Jag betackade mig. Efter några veckor blev jag uppringd av advokaterna som också råkade vara ASCAP:s egna advokater. De fastslog att det enda som kan begäras av zzzz.com är att de betalar ut de pengar som de uppger sig ha inbringat genom denna olagliga försäljning som pågått i flera år. xxx kommer man inte åt.

Jag fick också veta att om jag hade registrerat mina verk hos en amerikansk copyrightfirma inom tre månader från det att intrånget uppmärksammats hade jag varit berättigad till ytterligare ersättning i form av skadestånd men eftersom verken ”bara” var registrerade hos STIM skulle detta nu inte kunna vara aktuellt.

Jon Rekdal är kompositör.