I Anna Lyrenäs artikel i Arena 5/2009 tecknas en dyster bild av den kommersiella porrindustrins fortlevnad. Samtidigt hyllas hemmaporren som en sexuell revolution och Dirty Diaries skapar debatt om feministisk porr. Men vad handlar diskussionen om porr egentligen om och vem får delta i den?
Under tidighösten 2009 pratar många om amatörporren som den nya revolutionen. Deltagarkultur har inom pornografi, liksom andra områden, kommit att på allvar börja konkurrera mot konsumtionskultur. Som Lyrenäs skriver om i sin artikel, vittnar konsumenter om kittlingen i amatörporrens ”äkthet” och debattörer om folkporren som ett vidgande av sexualmoralen.
Samtidigt släpps Dirty Diaries. 12 kortfilmer av konstnärer och filmskapare som, med stöd från Svenska Filminstitutet, skapat vad de själva definierar som ”feministisk porr”. Debatten utbryter. Förutom faktumet att staten finansierar pornografi kommer framför allt debatten att handla om etiketten ”feministisk”. Vad definierar feministisk porr? Skaparna verkar själva osäkra och deras svar har lyst med sin frånvaro. En av skaparna, Elin Magnusson, berättar i SVT:s morgonsoffa (3/9 2009) att hon ”vill skapa en bättre värld och själv kunna välja bland bilder jag tycker om”. Det är en ambition som de flesta skulle skriva under på, men den är nödvändigtvis inte feministisk.
Alltså lämnas debatten i en olycklig polemik mellan porrmotståndare som motsäger sig begreppet feministisk porr som sådant, samt upprörda skattebetalare som varken vill stödja konstprojekt, feminism eller porr. Någonstans finns även vi som gärna stöttar schysst porr med ambitioner, men inte gärna tittar på ideologiskt förpackat sex utan hellre skapar våra egna begreppsramar.
I stället sätter många hoppet till hemmaporren som det som ska revolutionera porren och frigöra den från dess kvinnofientliga och objektifierande konnotationer. I en kolumn i Aftonbladet (11/9 2009) kritiserar Annika Marklund Dirty Diaries vaga feministiska begrepp och förespråkar i stället amatörporr. ”Folk vill hellre se grannen knulla, helt enkelt”, konstaterar hon.
Problemet med amatörporren är dock ungefär densamma som med Dirty Diaries. Begreppet har blivit så sönderkramat och urtömt i debatten att när det är klarbehandlat kommer ingen längre ihåg vad det handlade om. Kåthet, anyone?
Enligt Lyrenäs saknas tabut kring porr i dag. Spänningen försvinner när porrkonsumtionen förvandlas från diskreta brev till hemadressen till ett oändligt flöde av Internetporr.
Jag håller inte med. Tabut finns fortfarande kvar. Bara för att porren har fått en delvis annan diskursiv riktning och det är mer accepterat att både tala om den och diskutera dess innehåll, betyder det inte att talet inte fortfarande är reglerat.
Den nya sexuella revolutionen har hittills mest bestått av en ytlig frigörelse i form av liberala statements, svepande formuleringar och feministiska anspråk. En snabb överblick av de senaste månadernas porrdebatt gör det också klart att det finns en stor skillnad i vem som får tala om porr och kåthet. Ung, kvinnlig, feminist? Kör hårt. Medelålders, ensamstående man? Tyvärr, du är alldeles för stigmatiserad i den här diskussionen.
I sin iver över folkporr och hängpattar verkar merparten av de liberala debattörer som tror på den sexuella revolutionen, likaväl som skaparna bakom Dirty Diaries, ha glömt både klass-, ålder- och könsaspekter. Varken deltagare eller konsumenter av porr blir automatiskt jämställda, bara för att den sker under schyssta villkor eller har spelats in av ett förälskat par i sovrummet. Både vem som talar om porr, hur man talar om porr och i vilken kontext spelar in.
Ett symtomatiskt exempel är den bekant som satt med lika feministiskt medvetna vänner och diskuterade porr-remaken av serien The Office. Alla tyckte att det var lite småkul. Han nämnde en av aktriserna som medverkar i filmen och att det var roligt att få se henne i en porrfilm igen. Här blev stämningen tyst, tryckt och obekväm.
Den tydliga gränsen i talet kring porr handlar om att fronta med det på en liberal och öppen nivå, men absolut inte gå på djupet med sin konsumtion och sina begär.
För djupare aspekter saknas i debatten. De åsiktspaket som förekommer kring utveckling av sexuell deltagarkultur på Internet och alternativ porr är förvånansvärt tomma när man närgranskar dem. Tankar kring kåthet, känslor, begär, varför vi tänder på vissa saker och hur vi tillfredsställer våra sexuella behov lyser med sin frånvaro. Det talas inte om begär, om skuld och skam som kan vara förenade med dess uttryck. Det vurmas för sexuell frigjordhet och exhibitionism, men ändå ryggar människor generellt tillbaka om den kommer för nära.
Alla former av fördjupningar får stå tillbaka till förmån för ytliga frihetsmanifestationer och politiska etiketter. Utan fördjupning blir talet om en vidgad sexualmoral innehållslöst. Om den sexuella revolutionen inte består av mer än en politisk vurm över ett par hängbröst i dålig ljussättning, då är det inte min revolution.
Elin Grelsson