Amerikaner har länge accepterat större klyftor eftersom invånarna tror att landet har en unik social rörlighet. Nu börjar det gå upp för det amerikanska folket att rörligheten har blivit en myt. Inför presidentvalet har både republikaner och demokrater i stället börjat använda ett oamerikanskt ord: klass.
Mitt Romney hade haft en av de bättre veckorna i sin presidentkampanj. Han hade precis vunnit primärvalet i Florida med trygg marginal, efter ett förödmjukande nederlag mot Newt Gingrich i South Carolina. Men så råkade han göra ett uttalande som på ett häpnadsväckande sätt provocerade den amerikanska vänstern och den amerikanska högern i lika stor utsträckning:
– Jag oroar mig inte för de väldigt fattiga. Vi har ett skyddsnät för dem. Om det behöver lagas så lagar jag det. Jag oroar mig inte för de väldigt rika. De klarar sig helt okej. De jag oroar mig för är Amerikas hjärta, de 90-95 procent som har det kämpigt just nu.
Demokrater reagerade omedelbart på det man ansåg vara Romneys likgiltighet inför fattiga. Men konservativa debattörer blev lika upprörda, eftersom de tyckte att Romney verkade försvara välfärdsstaten. En bloggare på konservativa National Review var upprörd över att Romney “försvarar det sociala skyddsnätet” som “uppmuntrar bidragsberoende” och därmed skapar en permanent fattigdom.
Rick Santorum tyckte i sin tur att Romney använde sig av “Occupy Wall Street-retorik”.