”Människor behöver faktiskt bo” var Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos berömda ord om inköpet av en lägenhet för 22,5 miljoner till bankens VD. Samtidigt sade Nordea upp 2000 tusen personer. Bankbranschen har varit populärare.

Jag gillar därför på något sätt Björn Wahlroos bok, Marknader och demokrati, uppbrott från majoritetens tyranni. Näringslivets nordiska högdjur brukar hålla sig i sina lyxvåningar rädda för att delta i den politiska debatten. Golfklubborna nära till hands och alla intellektuella ambitioner på armslängds avstånd. Mannen som enligt egen utsago ”skriver fortare än han lever” har däremot knåpat ihop en maktfilosofisk essä som tar oss via Magna Charta och implikationerna av det tysk-romerska riket till det moderna bolagets födelse och den pågående finanskrisen.

Han diskuterar relationerna mellan markvärde, äganderätt och styre, demokratins begränsningar och nattväktarstatens olidliga nödvändighet.

Det är en utrotningshotad nyliberals försvarstal. Arbetslöshet är fackföreningarnas fel. Minimilöner är ett resultat av ”ekonomiskt obetänksamma lagstiftare” och världen en kamp mellan gott och ont. När Richard Nixon 1971 förkunnade att: ”Vi är alla keynesianer nu” beskriver Wahlroos hur det fortfarande fanns ”ljus som brann i mörkret”.

På 59:e gatan i enklaven Hyde Park i South Sides kvarter i Chicago. Där fanns hans hjältar: Milton Friedman, Gary Becker, George Stigler och de andra. Den nyliberala Chicagoskolans som har dominerat de fyra senaste decennierna. Nu är marknaden åter hotad och ”majoritetsstyrets domän” måste begränsas.

Demokrati är farligt i för stora doser. Wahlroos avskyr Marx men erkänner sig i någon mening dela hans historiesyn. Det är emellertid inte klasskampen som driver historien utan konkurrensen. Inte via sociala revolutioner utan genom marknadens skapande förstörelse.

Boken är en välskriven sak. Det är därför som kontrasten mot de politiska slutsatserna blir så stor. Boken både slutar och börjar  med långa citat av Ayn Rand. Om de framgångsrika, vackra och kreativa människorna i kultboken Och världen skälvde som går i strejk och flyr till en hemlig ort för att skapa det nya Atlantis, ha passionerat sex med varandra och slippa betala skatt.

Man inser till sin egen förlägenhet att ja, den här ytterst beläste företagsledaren ser faktiskt i slutändan världen genom Ayn Rand. Och man påminns av Raj Patels sammanfattning av fenomenet:

”Det finns två verk som kan förändra en nördig 14-årings liv: Sagan om ringen samt Och världen skälvde. Det ena är en barnslig dagdröm som kan leda till ett känslomässigt och socialt förkrympt vuxenliv där stora delar av dagen används till att försöka få verkligheten att bli mer som en fantasyroman. Det andra är en bok om orcher.”

 

Katrine Kielos