Katrine Kielos fnissar åt Naomi Wolfs nya bok.
Det är kanske inte så konstigt att folk driver med den världsberömda feministen Naomi Wolfs senaste verk. Vagina: A Biography, en bok som kallar vaginan för ”gudinnan” och beskriver hur den är en port till det feminina medvetandet självt, leder till en del fniss.
Wolf verkar ha kommit på att våra könsorgan påverkar våra hjärnor och nu vill hon dela med sig av denna omdanande kunskap. Men vem behöver läsa en 400-sidig bok för att lära sig att ett bra sexliv gör att man mår bättre på de flesta plan? Eller att våldtäktsoffer oftast har svårt med sex en period?
Att därifrån dra slutsatser om att allt vi kvinnor gör beror på våra vaginor? Nja.
Men kanske behöver vi trots allt prata om vaginan. Trots arbetslöshet på över åtta procent är ju statliga ingripanden i den en av huvudfrågorna i den amerikanska valrörelsen. Senatorskandidaten Todd Akin som filosoferade kring huruvida kvinnor som ”våldtogs på riktigt” kunde bli gravida har samlat in närmare tre miljoner kronor. Inget med vaginan verkar självklart. Varken vad den är eller vem som har rätt till den.
Feminister har länge haft svårt att prata om kroppen. Naomi Wolf försöker göra just detta men lyckas inte – trots sida upp och sida ner om det mjuka mellan våra ben.
Wolf pratar nämligen om vaginan nästintill som ett lösryckt allsmäktigt batteri som vi kvinnor är uppkopplade till. Men vaginan existerar i en kropp och kroppar existerar i en kultur och vill man prata om vad det innebär att vara kvinna måste man prata om alla tre.
Självklart existerar det speciella kvinnliga upplevelser som graviditet, menstruation eller för den delen vaginala orgasmer – men det betyder inte att kvinnor ska reduceras till dem.
Vi verkar ha oerhört svårt med den balansgången.
Katrine Kielos är författare och skribent.