Vår vardagliga rasism
Hösten 2012 har rasismen satt avtryck i politiska utspel, debatter och Twitterkonton. I andra änden putsar rasistpartierna på fasaden.
Hösten 2012 har rasismen satt avtryck i politiska utspel, debatter och Twitterkonton. I andra änden putsar rasistpartierna på fasaden.
Ett avhopp från samhällstoppen stärker kritiken mot arbetslinjesamhället. Det är inte jämställt, knappast önskvärt, men är det effektivt?
Arbetslinjen bygger på en felaktig idé om de fattiga.
En myt som säger mer om rika.
Francis Fukuyama har kommit på att historien inte är slut. Den rikaste procenten är de ivrigaste jämlikhetsivrarna. Är tiden ur led?
Dödsstraffs- och apartheidvänliga Thatcher raserade välfärdskontraktet med medborgarna. Såren har ännu inte läkt.
Den verkliga krisen för EU är att ingen vet vad demos är i det europeiska folkstyret. Nu måste vänstern utveckla demokratin.
Ingenting blir sig likt efter terrordåden i Norge. Stora delar av högern är upptagna med att dödförklara ”multikulti”. Vilket ”vi” vänstern formulerar är avgörande för mångkulturens framtid.
Nyliberalismen är placerad i malpåse. Åtminstone retoriskt. Till och med Timbro, annars en stabil marknadsliberal oas, har öppnat en konservativ låda.
Det socialdemokratiska tankegodset det goda samhället kontras av högerkonservativas The Big Society. Den som på allvar förnyar idén om samhället kommer också att vara den som vinner 10-talets politik.
Unga lever med en otrygg arbetsmarknad och små möjligheter att påverka sin framtid. Reinfeldts resa kommer att gå genom ett Sverige som faller isär.